Varför försöka bidra till en skärpt samverkan?

År 1997 infördes en lag som var långt före sin tid: Högskolor och universitet ska inte längre bara sprida kunskaper från forskningen. De ska också samverka med det omgivande samhället.

Samverkansuppdraget infördes för att lärosäten och det omgivande samhället skulle få ett större utbyte av varandra. Samverkan skulle därför vara en integrerad del av forskningen och utbildningen, dvs. inte vara någon ”tredje uppgift” vid sidan om. Snart efterfrågades dessutom innovationer från samverkan, dvs. nya idéer som faktiskt kommer till användning i samhället.

Inom hum/sam öppnar samverkansuppdraget nya spännande utvecklingsmöjligheter. Här kan forskare, studenter och personer från samhällets organisationer direkt få användning av varandras kunskaper, erfarenheter och perspektiv. Samverkan kan också både leda till nya idéer och till att idéerna verkligen kommer till användning. Samverkan kan med andra ord användas för att utveckla såväl forskarnas forskning och studenternas utbildning som samhällets organisationer och deras verksamheter.

Men lagens potential har fortfarande inte riktigt tagits tillvara, av vare sig lärosäten, forskningsfinansiärer eller samhällets organisationer. Och allra minst när det gäller hum/sam.

Nu verkar tiden vara mogen. Det finns nämligen en ökad insikt om

  • behovet av hum/sam för att hantera våra samhällsutmaningar
  • behovet av andra typer av innovationer än bara tekniska och naturvetenskapliga, såsom sociala, organisatoriska och tjänstebaserade innovationer
  • behovet av en skärpt samverkan för att hum/sam-forskningen ska kunna bidra till hanteringen av samhällsutmaningarna och utvecklingen av
    innovationerna.

Men lagen är fortfarande före sin tid. Det krävs radikala insatser för att få till en skärpt samverkan. Och det är det som Humsamverkan arbetar med.